Attraktion!
Hej!
Jag har precis anlänt till ett renigt Växjö. Och jag var tvungen att blogga om just det här ämnet, innan jag glömmer bort det, för det är bara så märkligt.
Jag fattar inte? Vad är det för magnetkrafter jag bär på egentligen?
Jag börjar tro att jag har någon utomjordisk charm som människor kan se igenom. Som i det förra inlägget så kunde ni läsa om min förmåga att charma män.
Jag var påväg upp till Nässjö i fredags, och allt gick som det skulle. Jag satte mig i ett hörn där jag brukar gilla att sitta när jag åker tåg, och lyssna på musik. I samma del av vagnen satt det två medelålders män som drack några öl. Konduktören påminde dem några gånger att plocka undan burkarna efter sig innan de lämnade tåget eller nåt liknande. Jag satt motvänt och tittade ut genom fönsret på de smålänska skogarna, då den ena herren tittade mog mig och sa:
- Har du nån kasse vi kan få låna? - Nej du, det har jag tyvärr inte svarade jag och tittade bort igen, för att undvika kontakt. Herrarna tolkades nog mer som fulla, än vad de egentligen verkade vara tror jag. När den andre skulle springa på dass, så tittade jag mot han som satt kvar och han mötte min blick. Snäll som jag är gav jag ett litet trevligt leénde tillbaka, utan att det skulle ha någon betydelse. Hans kompis verkade lite flummig, för han kom tillbaka efter någon minut och satte sig eftersom toan verkade vara upptagen. De började bli lite högljudda och spelade musik, så jag fick höja min mp3 för att kunna höra min egen musik. Sedan när vi började närma oss Nässjö station så gjorde jag mig redo, la ner hörlurarna i väskan och den glada herrn kommenterade:
- Jaha, så du ska lämna oss nu?
- Ja tyvärr, haha...skämtade jag till med.
- Du ska inte följa med till Husqvarna och titta på utställningen dom har där?
- Nej, jag skulle inte tro det. Men ni får ha det så trevligt i Huskvarna.
- Tackar så mycket, det ska vi. Ta hand om dig, och hälsa Nässjö från oss, svarade han, när jag klev av tåget. Väldigt trevlig prick! men mina tankar gick åt både höger och vänster. Vem vet? Utställningen kanske bara var ett fult trick för att locka mig.
Mycket kan hända på en tågresa, och det tar ändå ca 2 timmar och några minuter att åka upp till Nässjö. Sen idag eftermiddag när jag stod och väntade på 1:ans buss när jag hade anlänt Växjö, så stiger det på en vilsen afrokille i min ålder med korta rastaflätor och satte sig brevid mig, och påbörjade konversation.
- Does it always rain in Sweden? haha..
- Yeah, most of the time. We had a very hot temperature a few weeks agao svarade jag. Han var ändå trevlig och rolig snubbe så vi började prata lite om ditt och datt under bussfärden, och han frågade lite försiktigt om han fick lägga till mig på Instagram. Jag förvarnade honom att jag redan hade pojkvän, och han svarade att han hade flickvän, så no worries. Han berättade att han kom från Göteborg, och skulle hälsa på en vän.
Jag vet inte vad jag är för något. Någon slags attraktionskraft är jag iallfall.
