Att leva med Autism
Det finns människor som missbedömer min förmåga, bara för att jag är autistisk eller för att jag stammar. Bara för att mitt talhinder distraherar min vardag, så betyder det inte att jag är ofunktionell på något sett. Jag drömmer om giftemål och ett liv med barn, som vilken kvinna som helst.
Ibland behöver jag bara en push, för att bli påmind om att jag klarar saker. Jag klarar av mer än vad jag själv tror ibland. Jag lär mig saker ganska snabbt om jag bara får den tid som jag behöver. Jag skiljer mig nog ganska mycket från andra personer med grövre autism.
Jag älskar att vara bland människor, och där finner jag min trygghet och kan tillfredställa mitt sociala och aktiva liv. Jag trivs väldigt bra på mina arbetsplatser, där jag får lite variation av både stress och ro. Efter att ha tittat på serien " The good doctor" så känner jag igen mig i väldigt mycket i Dr Sean Muprhy som är huvudkaraktären. Jag är väldigt fascinerad av psyskolgi, och hans sätt att tänka och tycka om saker och ting får mig att tycka att han är så cool, eftersom han är så brutalt ärlig och rak på sak.
Jag har själv väldigt svårt att ljuga. Försöker jag ljuga så brukar det vara lätt att genomskåda. Jag kan bara tala sanning, och kan jag inte det så är jag tyst istället. Antingen svart eller vitt.
Det finns inget mitt emellan i våran autistiska värld. Vita lögner existerar inte. När snabba förändringar sker i vardagen blir det kaos i hjärnsystemet, som i sin tur kan leda till konflikter. Vi kan inte kontrollera när det händer, men vi reser oss upp och blir ännu starkare som individer.
Ibland har jag svårt att acceptera min autism, för jag vill förstå mig på människor. Men ibland kan även dem utan diagnos ha svårt att tolka människan. Patrik brukar säga att han är lycklig över att han träffade sin Elaine med autism.
Utan autism så hade jag inte varit Elaine. 💖